söndag 23 februari 2014

Första dagen: STF Grövelsjön-Klacken 17 km

Efter en härlig avslutning på gårdagen sov vi gott i vårt eget rum med dusch, toalett och nymanglade lakan. Okej, vi är inte experter på mangling, men gott sov vi! 

Till frukost var det en jättebuffé med allt vi kunde tänkas vilja ladda upp med inför den här första dagen av vår tur. Kanonfrukost. August trodde inte på att de löskokta äggen verkligen var löskokta, men efter ett test som resulterade i förvånansvärt mycket kladd gick han med på att de kanske var löskokta trots allt. Även frukosten här är KRAV-märkt, och det märks att det är något personalen är stolta över. Hållbarhetstänket är inte heller begränsat till bara maten, utan STF Grövelsjön betraktar sig, med rätta, som en av de miljövänligaste fjällanläggningarna i världen. Det speglas i allt ifrån materialval till utbud, avfallshantering och energi. Visste ni till exempel att de har en laddstolpe för elbilar?

Efter maten var det dags att ge sig av! Efter att ha rådfrågat personalen om förhållanden längs den väg vi valt packade vi ihop och spände fast oss framför pulkorna. Såklart tog vi den regelmässiga startbilden för Vita Bandet, där vi lägger handen på entrédörren till fjällstationen. August hade sedan gårdagens skavsår (när vi handlade i Mora) tejpat hela fötterna, så vi slapp stanna för fotfix efter en kvart. Den första biten från STF Grövelsjön var tung med motlut, men vi hade på stighudar från start så fäste hade vi. Oftast. 

Väl på fjället fick vi en ny förklaring på varför det heter Vita Bandet. Det var vitt. VITT. Överallt. Inga konturer att gå efter så vi blev alldeles yra båda två. Som tur var valde vi en väg med leder på alla sidor, så även om vi hade tappat kompassriktningen hade vi kommit till leden. 

Lunchen blev salamimos med torkat kött: 1 dl pulvermos, 1 paket Wild chips och en halv tub salamiost för två personer. Gott, men nästa gång tar vi mer pulvermos, för vi blev inte helt mätta. 

Efter lunchen tog vi av stighudarna, och gled nästan ändå ner till Hävlingsstugorna (3 km). Stighudar i all ära, men vanlig valla är ändå bäst. Därefter brände vi vidare till Klacken där vi nu ligger och smälter snö. Tortellinimiddagen var kanon, recept kommer! 

Dagens etapp kändes förvånansvärt lätt, förutom första och sista kilometern som var tunga. Något annat som är tungt är Svantes coolhet. 

Ni glömmer väl inte registrera er på vår insamling till Paddla för Livet? Din underskrift samlar upp ett kilo skräp i naturen!