Dag fyrtio: Båthuset vid Tjulträsk - STF Ammarnäs Värdshus (Besök i Geunja Samisk Fjällgård), 17 km

Morgonen började med en skiftande molnighet, vilket gav ett ganska häftigt ljus. Lägret var snart nere och snart hade vi skidat förbi det deltaområde vi slagit läger i, och när vi kom ut på sjön såg vi Geunja, den Samiska Fjällgården vi skulle besöka idag. Kruxet var att vi sagt till Mikael Winka, som byggt och äger gården, att vi skulle komma mitt på dan. Nu stod vi här klockan halv tio och undrade över saker i allmänhet. När vi tagit lire bilder av hus och bodar i det häftiga ljuset och efter att Svante tagit två alvedon och August skidat längs ett av skoterspåren som gick till gården för att luska ut vilken väg Mikael skulle komma bestämde vi oss för att vänta till klockan elva innan vi for vidare, för att när vi i så fall mötte honom åka tillbaka utan pulkorna och titta på gården.

Kvart i elva kom han och hans skarpsynta älghund och vår tur på gården kunde börja! Vi lärde oss om allt från samiska traditioner, hus och gaotiebygge till hur man bäst håller bastun fräsch. Otroligt lärorikt och ännu mer inspirerande att höra om hur han själv byggde allt för hand, släpade hit skifferplattor och torv och byggde allt enligt byggteknik och med det material som fanns på artonhundratalet. Nu vet vi dessutom hur en Njalla ser ut. 

Verkligen en plats att återvända till, och få uppleva alltihop som det ska upplevas. Om ni vill prova på att leva nära naturen och/eller uppleva samiska traditioner, matlagning och livsstil så är det här ett måste. Även om ni inte vill göra något av ovanstående rekommenderar vi ett besök här. Så bäst du pallrar dig hit! 

När klockan plötsligt var tjugo över ett åt vi lunch i storstugan med den vackra spisen, och först vid två kom vi iväg för att avverka resterande femton kilometer till STF Ammarnäs Värdshus. Vi blev på vägen omkörda av William som tolkade (åkte efter, blev dragen) efter en skoter påen bob (snowracer på norrländska). 

På skoterleden möttes vi av den första skylten vi sett som varnar för "Brant backe" och tänkte att nu får vi ta det väääldigt lugnt! Nu, framme i Ammarnäs undrar vi fortfarande när vår branta utförsbacke ska komma. Efter detta ansåg vi att alla Ammarnäsbors påståenden om branta backar skulle tas som lögn. Så när vi över älven mötte William igen, och han berättade att vi, för att ta oss till värdshuset skulle åka och åka och sen åka lite till för att sedan följa skyltningen till värdshuset som skulle avslutas med en JÄTTEbrant backe, var vi aningen skeptiska och tänkte att varje liten bula vi passerade var det JÄTTEbranta backen. Tills vi kom till en JÄTTEbrant backe. Huvva. William räddade iallafall Ammarnäsbornas trovärdighet. Upp för backen kom vi, och blev bemötta med ett rum, en matdepå och en varm bastu. Nu har vi ätit renburgare med souvas, med en fin lingondricka till, och ligger i våra sängar med varsin Fantomen. Ögonen börjar dock bli svåra att hålla öppna.