söndag 23 mars 2014

Dag trettio: Karitjärn - strax väster om Skårnja, 8 ynka km

Dagen började som gårdagen slutade, dvs. med rejält med snö fallande från himlen. Snöfallet hade troligvis hållt på större delen av natten med flera decimeter lössnö som följd. Vi följde den ursprungliga planen att fortsätta rakaste vägen norrut men gav upp efter ca 30 meter. I så djup snö med våra pulkor, och i konstant uppförsbacke, skulle det bli alldeles för jobbigt att ta sig upp på fjället. Om snöfallet skulle fortsätta, vilket vädergubbarna spådde, skulle det dessutom förmodligen fortsätta vara besvärligt även på kalfjället innan snön lagt sig eller blåst bort. Att gå via Stekenjokk valdes bort.

Istället bestämde vi oss för att ta skoterleden österut. Efter en halvtimmes slit hade vi kommit 500 meter och stannade för att diskutera igen. Det är ont om skoteråkare just här så vi skulle troligtvis få fortsätta pulsa en bra bit. Att gå rakt norrut var redan bortvalt och enda alternativet (om man inte vill skida rakt uppför branta fjällsidor) var att fortsätta österut för att sedan, till vår stora besvikelse, vika av åt sydöst i nästan en och en halv mil till Raukasjö, för att därifrån ta sig norrut mot Klimpfjäll. Lederna där är mer trafikerade och chansen därmed större att vi kommer kunna ta oss fram fortare. Men i den takten vi skidade skulle det ta hur lång tid som helst. Det tredje alternativet var att vända tillbaka till Ankarvattnet för att ta den trafikerade skoterleden till Raukasjö. I vilket fall som helst innebar det att vi skulle tappa en dag mot om vi skulle gått mot Raukasjö direkt från Ankarvattnet dagen innan, så vi grämde oss ordentligt åt vägvalet vi gjort, men vi hade inte riktigt väntat oss så mycket snö!

Efter en del funderande valde vi det tredje alternativet och hade precis vänt pulkorna när Kattis mamma ringde och kom med glädjande besked. Hon och hennes man ska till fjälls imorgon och kunde då ta skotern från Karitjärn till Raukasjö, och därmed spåra åt oss på morgonen. Det blev därför helt om igen och vi satte fart igen mot Raukasjö ändå.

Någon vidare fart blev det dock inte. Pulkorna lämnade tre decimeter djupa spår efter sig och det var otroligt jobbigt att ens få den att röra på sig. Skogen i Rogen var ingening jämfört med det här. Det gick hopplöst långsamt men vi bestämde oss för att tugga på. Just nu kommer det inte gå fortare, tänkte vi, så vi får finna oss i det. När vi väl släppt det låga tempot var det bara det faktum att det var så fruktansvärt jobbigt som fanns kvar! När vi kom till en uppsförsbacke tog vi av oss pulkorna, spårade en väg och gick ner igen för att hjälpas åt med att få upp pulkorna, en i taget. Idag var första gången Svante fått mjölksyra under turen och ibland hade han som mål att ta sig till nästa ledkryss där han stannade för att pusta ut.


 Efter ungefär tre km var det dags för lunch, något vi vanligvis har efter en mil. Intressant nog verkar det som om det vid lunchtid (tolv-ett) ofta blåser på lite, vilket det även gjorde idag. Men vi fick det ändå varmt och skönt i vår vindsäck. Vinden förde dock någonting gott med sig för när vi ätit klart hade molnen blåst bort och vi kunde skymta omkringliggande fjäll, blå fläckar på himmlen och en sol. Med nya krafter tog vi oss ut på sjön för stt där få sällskap av ett nytt snöfall och vind med den lilla variationen att temperaturen nu stigit till nollan och snön blev blötare. Alltid kul med variation.



Den stigande temperaturen ändrade också karaktären på den snö som låg på marken. Från att ha varit  relativt fluffig blev den nu tyngre och klibbigare och man kunde ana en tendens till ökad friktion mellan snö och pulka, i synnerhet då klibbsnö fastnade på pulkan och gjorde om den till en form av djupgående tribbig plog. För att göra skidandet lättare tog vi därför av oss pulkorna, spårade en bit framåt, skidade tillbaka och tog med oss pulkorna i spåren vi gjort. Tidskrävande och fortfarande jobbigt med det var skönt att känna att man kom någon vart även med pulkorna. Till slut var det dock dags att göra läger. Vi valde en lite glänta mellan de fina björkarna och satte upp tältet. Från att nästan gett upp efter 30 meter hade vi i alla fall kommit 8 km. Våra kortaste, men jobbigaste etapp hitintills. 


Dagens insikt: Vädret på vår tur verkar vilja vara extremt. Hård vind, ösregn, stålande sol och en himmel utan ett endaste moln, eller sjuhelsikes snöfall.

Dagens citat: "Ingen sa att det skulle vara lätt" och "Höjden av lyx är att kunna sätta upp tältet utan skidor på fötterna"