måndag 31 mars 2014

Dag trettionio: Syterstugan - Båthuset vid Tjulträsk, 25 km

Klockan 7 ringde klockan i det stora rummet i STF Syterstugan. Svante stängde av den, tittade på klockan på armen och såg att den bara var 6. Sommartid och en timmes förlorad sömn. Svante protesterade och bestämde sig för att somna om medan August tog på sig dunjackan och gick ut för att fota. 

När han inte kunde ligga och dra sig längre gick Svante också upp och hämtade vatten ur jokken där stugvärden Morgan hade gjort en fin igloo. Inne i stugan igen hade dagrummet fyllts av de andra gästerna och frukoststöket var i full gång. August lyxade till det genom att bjuda på äggröra förutom det dagliga kolijoxet. Gott!

Under pulkpackandet fotades det lite, nu när vi äntligen mötte lite folk som stämde in på bildanvisningarna vi fått från STF. Det togs även en bild med morgonens representanter för IKSU Frilufts.

Efter vi sagt adjöken till Morgan, hans praktikant och hennes kompis, de två Holländarna, Cecilia, Kajsa och Johannes satte vi fart mot Tärnasjöns södra del. Istället för att ta Kungsleden norrut längst sjön till Tärnasjöstugorna tog vi av österut bort från leden i riktng mot Servvejávrne och Servestugan. Fram till lunch kom vi inte så värst långt i det kulliga landskapen då vi ofta stannade för att fatta vägval. Efter lunch kom vi istället ut på myrarna och bäckarna som används av samerna och vi kunde börna hela vägen  fram till sjön. Istället för träd och kullar blev det hårdare snö och relativt platt. Kul att känna att man valt rätt väg, speciellt med tanke på den långsamma inledningen. Idag var det vad vi kallar för skidåkarväder. Inte dåligt väder men ganska molnigt så det fanns inga egentliga vyer ayt njuta av. Man skidar istället på och tar in den omedelbara omgivningen.

Syrax innan fem kom vi fram till Servestugan och möttes i dörren av stugvärden Pierina som skulle ut och fota. Vi köpte lite läsk av henne innan hon gick ut och satte oss i dagrummet för en ordentlig fika. Efter en stund kom Pierina tillbaka och hade en väldigt trevligt samtal innan det var dags för oss att fortsätta.

När vi kom ut blåste det lite men himlen hade spruckit upp och solen lyste. Nu kunde vi se omkringliggande fjäll och i det ljuset var det magiskt. Med påfyllda energifepåer och med humöret på topp skidade vi leden ner mot Vuomemyran och Ammarnäs. Sista nerförsbacken till myren var, precis som stugvärden informerat, väldigt guppig, med allt vad det innebär för fjällfarare med pulka, men ganska kul. Väl nere på myren satte vi upp tältet med en fantastisk utsikt övet Vuomatjåhkka och Stuor-Ájgart i öst. Nu väntar snösmältning och middag bestående av fisk och potatis. Må gott!