Eftersom vi kom fram sent igår tog vi sovmorgon till halv åtta, men var ändå iväg strax efter nio, vilket tyder på ökad effektivitet i morgonrutinerna. När tältet var nere och pulkorna packade torkades solglasögonen av och sedan for vi iväg norrut. Vinden var lite knasig här bakom fjället, och kom än härifrån och än därifrån. Vi mötte två skoteråkare som varnade för stark vind bortom fjällets skyddande vägg. Vi fortsatte men gick i huvudet igenom scenarier och åtgärder i stark vind. Strax började vi märka av vinden. Först i hårda byar som nästan välte omkull oss några gånger, sedan i en jämn stark västlig vind. Byarna var lite obehagliga, eftersom det var isklumpar som for med i midjehöjd och dessa var flera gånger farligt nära att förhindra att ni, våra barnbarn, skulle kunna komma till. Fast era föräldrar kanske är adopterade, det är ju förstås fullt möjligt. Iallafall var det otrevligt.
Den jämna vinden var bättre, och förutom ett för August evinnerligt bråkande med luvan gick det bra och ganska fort. Svante däremot tyckte att hans luva satt perfekt. Den skyddade helt från sidvinden och erbjöd ett bra synfält. Man såg inte så mycket ändå för snödrevet men efter ett par timmar var vi framme vid vindskyddet/stugan där vi skulle äta lunch. Där hade vi sällskap av en skoterfamilj från Överkalix som skulle fiska. Vi fick både bulle och rökt renkött av dem, gottgott!
Fjället fortsatte en bit till och sedan togs stighudarna av inför den långa backen ner till Bäverholmen, där vi tänkte äta middag på värdshuset som ligger mitt i ingenstans. Vi trodde att vi skulle komma dit vid sex, men vi hade skidat för fort och kom dit vid halv fem. Nu stod vi inför samma beslut som igår: slå läger eller fortsätta? Vi gjorde som igår. Förhoppningen var att det fanns ett ställe att äta i Adolfström, men våra drömmar krossades snart då vi fick veta att så inte var fallet.
Istället besökte vi handelsboden och köpte lyxingredienser till middagen: Körsbärstomater, creme fraiche och en fruktsoda (plus lite snabb energi till Svante). Middagen blir tortellini med bacon och ädelosttub. Nu trycker Svante på ädelosttuben och svär eftersom den går sönder och läcker ädelost överallt utom ur öppningen. Jag måste hämta toapapper åt honom nu, hejdå!
