lördag 26 april 2014

Dag sextioett: Rávnnánjárga - Vuoskojaure, 30 km

Eftersom vi går och lägger oss redan vid tiotiden på kvällarna vaknar vi ofta ordentligt utvilade på mornarna. Denna morgon vaknade dock Svante redan vid halv fem och kände sig helt pigg. Mästare som han är på att somna om lyckades han med den bedriften även denna gång och sov till klockan ringde vid halv sju.

Halv nio kom vi iväg och då väntade lite drygt en och em halv mil skate på isen öster ut till den lilla byn Kattuvuoma där vi tänkt hoppa på vinterleden norrut. Efter någon kilometer skidade vi förbi tältkåtan som paret vi träffade igår sov i. Isen var aningen mer skrovligare här än vid Abisko men fullt skatebar. Trots det var denna etapp inte riktigt Svantes favorit eftersom denna typ av snabba skidåkning lite kändes som en transportsträcka innan vi skulle börja skida på riktigt. Han njuter mer av den långsammare skidåkningen där man får tid att njuta. August har det desto roligare på isen medan hans tår protesterar mot den nya åkstilen och behövde tejpas.

Efter ungefär två timmar var vi framme vid Láimoluokta. Där åkta stighudarna på innan vi fortsatte den sista biten till Kattuvuoma som faktiskt bjöd på både barmark, vatten och renbajs eftersom färden gick genom ett större rengärde. Några renar fanns emellertid inte kvar. Vi passerade den samling hus som utgjorde byn samt skidade under en ledning som var oroväckande låg då en stolpe nästan vält, fortsatte någon kilometer och satte oss för att äta lunch. I väntan på att August efter lunchen skulle knyta sina pjäxor la sig Svante på pulkan för att vila. En halvtimme senare vaknade han till blå himmel och värmade sol och upptäckte att August också sov, med oknytna pjäxor.

Kilometrarna efter lunch var ganska tunga. Dels är snön som sorbé, dels var det uppför, dels blir stighudarna så blöta att de håller på att lossna längst bak, dels var det tryckande varmt, men framförallt kändes våra kroppar helt slut. Trots det var vi båda på glatt humör och lekte 20 frågor (som August är oförskämt bra på) medan vi tuggade på i spåret. Det blev något bättre efter att vi tryckt i oss en hel påse mandlar och godis.

Till slut var vi uppe på en platå där vi hade fin utsikt över Gaivárri. Ganska snart kom vi till en stor varningsskylt. Det är nämligen så att vi passerar genom raketskjutfält som är nedslags plats för förbrukade raketdelar och nyttolaster från raketer som skjuts upp från Esrange. Några anvisningfoldrar fanns dock inte men efter som det var helgdag idag tror vi inte att vi kommer bli träffade i skallen av något just idag.

Vid sex-tiden var vi framme vid Vuoskojaure, som är en samling utspridda kåtor och hus, där vi hittade en fin tältplats med en köksvy bestående av fjällen i väst. Nu är det dags att njuta av mathavreotto medan vinden tilltar en aning utanför.