Morgonen bjöd även den på vind, och vi började skida med luvor uppe och stighudar på. Vår plan var att skida norrut för att ansluta till leden igen, men Svante föreslog en ännu genare väg genom passet till NV. Så vi ändrade kurs och tog vad som visade sig vara en bra väg, för att ansluta till leden några km väster om där vi tänkt från början. Det här är tjusningen med att gå oledat, du tar egna beslut och blir belönad om det var ett bra vägval eller vad det nu kan vara. Det känslan får man aldrig på en led.
Nu blåste det ännu mer, och rakt i ansiktet på oss. Men vi skidade på och efter en stund i den hårda motvinden och det två meter höga snödrevet var det dags för lunch. Solen sken på himlen så en vind/solgrop grävdes. När vi satte oss upptäckte vi att snön som drev in bakom vallen smälte direkt, var den än landade. Pulkor, jackor, vantar och byxor, ha till och med matpåsen var snart genomblöta. Vindsäcken åkte på, men vad hjälpte det? Den blev dyngsur och därmed ALLT som nuddade den. När vi skulle ta på oss de dyngsura vantarna för att ge oss av så August "It's completely dry..." och sedan skrattade vi och for. August kom in i ett glatt flow där i vindenoch snödrevet och for fram som ett godståg över klibbsnön. Efter några kilometer avtog snödrevet, dockinte vinden, och allt blev lite bättre. Nu började vi se Pältsan och vilket fjäll! Hela dagen idaghar vi haft god sikt, och vilka vyer den här sista biten bjuder på!
Svante började bli trött, och vitog det lite lugnare nu när vi slappsnödrevet. Sakta men säkert avtog även vinden, och utan vind och snö blev vädret otroligt fint! Vi njöt av vyerna, solen och vissa av oss även av lite glid sista biten till STF Pältsa,som verkligen ligger på en av fjällvärldens vackraste platser.
Vi mötte stugvärdarna som skulle upp på ett fjäll och ringa hem, så vi bodde in oss och lagade middagstortellinin i stugan tills de kom tillbaka. Demiddagstortellinin var tänkt att vara bjudmat när David och Niclas kom ifatt oss, men vi har skidat snabbareän vi trodde så de kommer vi inte hinna träffa här uppe. Men vi lämnade hälften till dem, så att de får en lyxmåltid när de kommer hit! För er som inte vet så är Niclas och David de som skidar bandet på 30 dagar, vansinnigt fort måste det gå!
Under middagen kom stugvärdarna tillbaka och välkomnade oss ordentligt. De bjöd in oss på fika efter att vi besökt bastun som de eldade igång åt oss. Bastyn var fin, men utsikten är åt helt fel håll, så istället för den magnifika utsikten mot Pältsan ser man bara en backe med lite björkskog. Men vi njöt ändå av värmen och sedan gick vi rena in till stugvärdarnas stuga. Där väntade tiramisu, chips och äpple och en väldigt trevlig kväll!
När vi gick tillbaka till vår stuga var vi mätta, glada och trötta. På vägen mellan stugorna njöt vi av vår sista kväll på turen i midnattsljuset. Det är en härlig känsla att uppleva hur det går från att bli mörkt vid fem till att vara ljust nog att skida dygbet runt, under en och samma tur. Pältsan gjorde sig bra i nattljuset, och August blev uppe ett tag för att försöka fota känslan som vi upplevde. Men till slut sov vi båda gott i våra bäddar.
