Vi njöt av fulla drag av den strålade solen, den blåa himlen som var helt utan moln, utsikten över Ransarn och de bakomliggande vita och mäktiga fjällen. Svante hittade ett favoritfjäll som han absolut måste besöka vid ett annat tillfälle, nämligen Ljusfjället.
Efter ytterligare kilometer och snabba fikapauser nöjde sig August inte längre med sin kasslertröja utan bytte till sitt (hitintills sparsamt använda) kasslerlinne. Jäklar vad fort det gick för honom sen! Kan ju också berott på att vi hittade, vad vi tror är, Andreas tältplats och han fick upp ny vittring. När vi sedan kom fram till den norra änden av sjön, efter att på ett elegant sätt tagit oss över ett renstängsel utan öppning, tog vi lunch i närheten av en kåta. Idag bjöds det på mandlar och torkade aprikoser med couscous och röd pest. Mums!
Efter ytterliggare några kilometerkom vi fram till Gielas, som mestadels bestod av en massa fyrhjulsdrivna bilar med släp som stod parkerade och en fin gård med några oxar. Svante, som har traumatiska upplevelser med kor inblandat från när han var barn, noterade att oxarna inte var inhägnade men behöll ändå lugnet då de hastigt reste sig när vi skidade förbi och ut på nästa sjö, Fättjärn.
Vi tog norrut på sjön mot Guortabäcken och träffade där vid stranden två personer på skoter med en släde bakom som skulle ut och fiska. Vi har ser hela tiden spåren av en skidåkare med pulka och frågade fiskarna om de sett själva skidåkaren, men det hade de inte. Vi fick däremot veta att de kommit ifrån Virisen, dit vi också ska så småningom. Vi fortsatte norrut, och uppför, en bit på leden. Där fick Svante sig ett gott skratt åt Augusts magnifika saxningsteknik men fick sedan betala för det då hans spänne på selens vänstra axelrem lossnade från höftbältet. En knut får ersätta tills vi kommer till Hemavan där det förhoppningsvis väntar en ny. Uppe på platån stod vi inför ett vägval där vi antingen kunde följa leden österut runt fjället Guarhtavaartoe eller skida rakt norrut över skog, myrar och sjöar till sjön Virisen. Vi såg spåren från den okända skidåkaren åka norrut så vi chansade på att kunna åka i dennes spår hela vägen och slippa pulsa. Bara några hundra meter senare fann vi ett skoterspår och det blev ännu en fartökning.
När vi skidade där började solen närma sig fjällen i horisonten. Det var oerhört vackert och var en perfekt avslitning på en väldigt härlig dag. Väder var så ära perfekt vårvinterväder man kan komma: vinstilla, någon minusgrad och strålande värmande sol. Det var först när solen började gå ner som vi märkte av miusgraderna, men då blev det genast mycket kallare. Vi satte upp tältet på en liten höjd vin stranden och ska nu strax njuta av stogga som August håller på att laga. Må gott!
