Vi kom iväg sent, vid halv tolv, med nyfyllda pulkor. Nu går vi längs Kungsleden som är välkryssad, så kartan kan vila lite och bara komma fram ibland. Först går den dock ganska brant, men där är den både pistad och spårad för längdskidor, så det gick relativt lätt ändå. Väl uppe i skidsystemet korsar man alla pister och sedan skidar man in i passet mot Viterskaletstugan. Vi tog en sen lunch, men anlände trots det inte till stugan innan våffelserveringen stängde. Men tur var väl det, för annars hade vi aldrig kommit fram utan ätit våfflor hela dagen. Vi passade på att tejpa fötterna och fortsatte sedan i blåsten genom det vackra passet, där vi flera gånger var tvungna att stanna och njuta av utsikten. Men snödrev och kalla vindar i ryggen drev på oss först till fika i Syterskalsstugan och sedan uppför och nedför tills vi var frammer vid Syterstugan. Där såg vi ett tält och en pulka och blev lite intresserade av vilka som kunde tänkas bo där. Det visade sig vara Augusts kompis och tillika ordförande i IKSU Frilufts Cecilia som var här!
För att sätta det här i ett sammanhang så tycker Svante att August känner folk överallt, och alltid har gemensamma bekanta med dem han inte redan känner. Men så blir det om man flyttat runt och jobbat och pluggat på olika ställen. Därför var det lite extra kul att det även i Syterstugan fanns någon som August kände.
Med Cecilia var Kajsa och Johannes, och i stugan mötte vi även stugvärd Morgan, hans praktikant med kompis samt ett holländskt par. Det är himla mysigt i fjällstugorna! Vi åt middag (med den dagliga påsen chips till förrätt) tillsammans med de tre vännerna och sedan lade vi oss tillrätta i våra bäddar för en god natts sömn. Innan August insåg att han kunde använda sidenlakanet direkt i sängen försökte han byta till sig en tunnare av någon av stugans andra gäster, men tursamt nog kom han på det innan någon dog av fotsvettslukten som grott in sig i botten av hans sovsäck.
