Skämt åsido, dagen började fint med blå himmel på andra sidan tältduken när frukosten avnjöts (intogs för Augusts del) men gick snabbt över i molnligt, lätt duggregn och plusgrader. Vi började skida med stighudarna från igår, vilket gav oss den sagolika upplevelsen av att försöka gå på tur med 12 cm höga platåskor på fötterna. Av åkte hudarna och istället fylldes skogen av Svantes vrål åt att sk*tskidorna inte ville fästa och att h*lvetespulkan inte ville rörde på sig alls i uppförsbackarna samtidigt som han slet av sig plagg efter plagg, frågande varför det var tvunget att vara 25 grader varmt och regn under en vintertur. Efter en extra halva Flapjack och lite mer kladdvalla tog han dock sig framåt i en ordentig fart, under arg tystnad med blicken fäst på skidspetsarna. August däremot hamnade på efterkälken då han inte alls hade problem med fästet, det fanns fortfarande gott om snö fäst under hans skidor, och han fick skida medelst kliva. Efter en timme släppte det äntligen och vi återförenades, den ena flåsande och den andra frustande. Återseendet ledde dock till skratt åt situationen och vi fortsatte, något bättre till mods.
Det som, som vanligt, förgyllde tillvaron var lunchen - pulvermos med torkat kött och salamiost på tub - som gav oss nya krafter och gjorde oss på bättre humör. Det behövdes för vid lunch tilltog regnet ännu mer och skoterleden vi följde blev guppig till det extrema, av vilket en väldigt ryckig skidåkningsstil följde. Slitet på leden avbröts dock av möten med en snabbskidande familj med hundar och senare en man på tur, också han med hundar. Då blir det trevligt av att man stannar och pratar en stund. Skoteråkare, som vi gillar för att de plattar till snön vi åker på (Augusts kommentar: Eller förbannar för att de gör leden så h€lv€tes guppig...) , brukar man sällan prata med utan enbart hälsa på med en vinkning. (Eller hytta med näven åt skoterligisterna/A)
Hela resten av eftermiddagen var vi emellertid helt ensamma i det regniga vädret. Vi har skämtat om att alla små stugor vi sett att vi skulle åka förbi på kartan skulle vara våffelstugor, men vi har hitintills inte haft någon tur. Nu visade det sig att det faktiskt fanns en våffelstuga på vägen, men tyvärr skulle vi inte hinna dit innan de stängde. Mandlar och torkade aprikoser under våra kortare pauser fick duga.
Nu började det bege sig mer uppför, så vi sänkte våra huvuden och saxade uppför de brantare partierna ett tag innan vi satte på stighudarna igen. En konsekvens av dåligt väder är att man ofta bara tuggar på utan närmare eftertanke. Det blev tydligt när vi bara ett tiotal meter efter vi satt på stighudarna var tvugna att ta av dem eftersom vi redan var uppe och det skulle vända nedåt istället.
Nu började eftermiddagen gå mot sitt slut och Svante började kännna sig rätt trött. August däremot hade kommit fram till att han går som bäst när han är något blöt mellan klockan fyra och sex, och han är övertygad om att vi då avverkar hälften av dagsetappen. Så småningom smög kände sig även Augusts ben sig slitna och det var dags för att slå läger.
Efter en heldag av taskigt före, grå himmel, regn och guppig skoterled - som trots timmar av slit inte tagit oss mer än strax över två mil - var det oerhört skönt att krypa in i tältet för att äta lite chips medan vi smälte snö och lagade mat. Lägg därtill en god måltid och sedan en torr, varm sovsäck så blir tillvaron inte alls så pjåkig.
På grund av blött väder och undanpackad kamera blev det inte några bilder under dagens skidfärd. Här har ni en skitbild och en lite bättre.
