Svante: Inte nog med att gårdagen bjöd på det värsta fjällvädret jag varit med om, natten fortsatte i samma anda. Med vallen som skydd från den västliga vinden och med hjälp av öronproppar hade jag lyckats somna ganska kvickt men vaknade ändå av att tältet slog av vinden, vilket lät absurt mycket trots öronproppar. Jag förstår inte hur August lyckats somna utan. Dörrarna till båda absiderna hade blåst upp så jag satte mig upp för att stänga och låsa dem.
August: Någon timme senare vaknade jag av ett vrål och att innertältet buktade in på mig. Efter en koll på klockan såg jag att det inte var morgon än, utan den visade på 02:30. Tältet lät som om det rullade nerför ett stup, och eftersom jag inte kan sova med öronproppar är det ganska praktiskt att kunna använda hörseln som varningssystem ifall tältet håller på att blåsa sönder eller bort. Just nu visade alla varningssystem som fanns på fara. Svante vaknade också, men verkade inte förstå vad det handlade om. Jag skrek att nu måste vi gräva en skyddsvall runt hela tältet, och sedan åkte termobyxor, dunjacka och skaljacka på och Svante drog upp absiddragkedjan för att släppa ut mig. Upp for absiden och iväg flög en tröja och en skalhandske, som legat för nära öppningen. Tröjan räddades då den klistrades mot min pjäxa, men handsken var försvunnen ur sikte på två sekunder. Gissningsvis hade mitt sidenlakan fastnat på mig i en av alla tusen kardborrar som vi har på kläder och prylar, för det blåste också bort någon gång under natten.
Väl ute insåg jag att allt inte riktigt var som vanligt, utan tältet var snett och att det blåste så mycket att man blåste omkull i vindbyarna, så för att kunna gräva stod jag mestadels på knä med ett järngrepp om spaden som annars skulle flugit iväg. Annars var det rätt fint där ute, med månsken och ganska klar sikt. Det är svårt att veta hur länge jag var ute och grävde upp blötsnö och högg ut snöflak att ställa i vallen. Svante satt inne i tältet lutad mot väggen som hotade att kollapsa. Till slut var den klar, och skyddade nu tältet från väst, syd och öst. Nu var jag både trött, lite skakis och väldigt svettig under alla tjocka kläder. Men tältet var nu upprätat och skyddat från den värsta vinden, så jag kröp in igenom absiden, bestämde med Svante om en sovmorgon och lade mig, svettig och trött, i sovsäcken för att försöka somna om. Det gick rätt fort.
Jag har aldrig varit med om så stark vind, vad jag vet. Medelvinden kanske, men vindbyarna fick mig att ramla omkull flera gånger i minuten. Jag hoppas verkligen att detta är första och sista gången, även om det är häftigt att ha upplevt sådan vind.
Morgonen därpå hade vinden minskat, men kläderna var inte torra för det. Vi vaknade vid åtta, och tog lång tid på oss för att försöka torka så mycket vi kunde inne i tältet. Den mest effektiva metoden är att ha det på sig, men inte heller det hjälper mot ett par dyngsura byxor när man är lite kall på morgonen. Det var bara att dra på sig de blöta kläderna och sätta fart norrut.
Sikten idag var betydligt bättre, och efter att ha kommit en bit bestämde vi vår position till ungefär den vi trodde att vi slog läger på igår. Skönt att veta var man är!
Färden gick nerför och det började återigen snöa blöta flingor, som det brukar. Vi kom snart ner i riktig fjällskog, inte den bluffskogen vi stötte på igår. Vi navigerade oss fram mellan skogstäckta kullar, och vinden som nog var hård uppe på fjället, var här dämpad till en styrka vi nu känner oss bekväma med.
Eftersom vi har haft plusgrader och regn i över en vecka vågar vi inte korsa okända isar, och det gör att vi måste välja betydligt besvärligare vägar. Trots det skidade vi på, gjorde oftast bra vägval och var sällan tvungna att ta längre omvägar runt is, vatten eller branter. Vi lyckades pricka en sträckning av Tvärån där vi bedömde isen som mer än nog tjock och kunde passera rakt över. För att komma till bron över Hällingsån, i västra änden av Munsvattnet, valde vi en dum väg och var tvungna att leta oss fram i brant utförslutande, tät skog. Nästa gång tror jag vi går längre västerut och slipper det. Men ner kom vi, och slog läger i skogen, nordväst om bron.
