Dag trettiofem: Sjön Virisen - Norr om Lövlund (24 km)

Efter en iskall natt då allt frös till is och vi äntligen fått möjligheten att sova med sovsäcken stängd, vaknade vi till ett strålande solsken och frost överallt. Enligt August var det nere runt fyrtio minus och vände, men troligtvis var det bara tjugo-tjugofem minusgrader. Hur det än var var vi helt ovana vid sådan kyla, då vi hitills haft runt nollan varje natt. August glömde ta ut sina blöta sulor direkt när han gick in i tältet igår, och när han kom på det satt de som berget inne i skon. Det var bara att ge upp, något som han dyrt fick ångra i morse när han satte på sig sina isbitar. Svante fick sköta både nedplock och utskak av tält och det mesta annat, medans August försökte rädda sina fötter. Till slut kunde han ha pjäxorna på sig och samtidigt känna tårna. 

För att undvika detta har vi två små flaskor som vi fyller med varmt vatten morgon som kväll, för att om inte torka så iallafall hålla pjäxorna tinade. Dessutom har vi termobyxor som man kan dra på sig på morgonen, för att blodet ska hålla värmen på väg till fötterna. Plus våra gigantiska dunjackor. 

August glömmer nog inte ta ut sulorna igen under den här turen. 

När väl dagens färd tagit sin början skidades det över sjön Virisen till byn Virisen. Där mötte vi Thomas och sedan Gunilla Olofsson som driver både gård, hotell och restaurangverksamhet här. Vi köpte mandelpotatis-chips (såklart) och fick hjälp av Gunilla att ta reda på vilken olja de använde till chipsen. Vi fick även veta massa annat nyttigt tills när vi själva skaffar gård någonstans, något vi pratat om ofta under turen. Virisen var hur som helst otroligt fint och ni ska inte bli förvånade om vi åker hit på ett riktigt besök snart. Visste ni förresten att restaurangen är omnämnd i White Guide? 

Dagen fortsatte i det trevliga mötets tecken. Efter att skidat uppför en bit och blivit outhärdligt varma och svettiga trots Augusts kasslerlinne tog vi lunch på vägen. 

Sedan gled vi sju kilometer ner till Rönnbäck, där en hund och dess husse jagade ikapp och för en liten pratstund. Vi fick bland annat höra om Ransar-Köningen, som var stark som två man. Tjugo minuter senare mötte vi en man som skidat från Abisko till Sälen, med en-två veckors turer varje år. I år var det den sista sträckan som skulle avverkas, Tärna till Gäddede. Därefter, ytterligare tjugo minuter senare, mötte vi en skoterförare med en ny men trasig skoter, som berättade om elarbete i Madagaskar, Libyen och Saudiarabien. 

Därefter satte August av i en väldig fart. Antingen var det Svantes löfte om en apelsin under nästa paus eller chipsen som åts i Virisen som fungerade som dopningsmedel. Den utlovade apelsinen åts (stelfrusen) i Lövlund och då började även mördaruppförsbacken som, trots att vi båda två höll både modet och farten uppe och en härlig solnedgång lyste vägen för oss, inte tog oss hela vägen igenom. Lägerplatsen är på en fin myr som vi hoppas har härlig morgonsol. Ingen fiskkrok idag.  

Natten verkar inte bli riktigt lika kall som igår. Skönt!