Det är första gången i Sarek för båda oss två och det är inte utan viss spänning vi gav oss in i den omtalade nationalparken. Hitintills, i Rapadalen, har det varit otroligt vackert men mycket snällare än vad vi kanske väntat oss. Det bjöds på riktigt kasslerväder med en blå himmel och värmande sol redan från morgonen och älven var lättåkt. Men det ska kommas ihåg att med hård vind och dålig sikt kan skidåkningen på älven bli farligare, eftersom den på vissa ställen är öppen där det kan vara svårt att se, och orienteringn svårare.
Man är dock inte speciellt ensam i Rapadalen vid den här tiden på året. Ända från Aktse har vi skidat bland skoterspår - troligen från Naturvårdsverkets djur- eller fågelinventering - och spår från andra skidåkare. Dessutom blev eftermiddagen full av möten, alla på väg från Ritsem till Kvikkjokk dvs. skidande åt motsamm håll jämfört med oss. Förts träffade vi två Tyskar som var ute på en härlig tiodagarstur, som inte riktigt gått som planerat då en av dalarna de ville in i var blockerad av enorma stenblock. "But this is Sarek" sa en av dem bara när de berättade att de fick tänka om. Någon timme senare såg vi tre herrar sitta och njuta i en solgrop så vi gick dit för att fika och prata. Eller, de hörde oss långt innan vi såg dem eftersom vi sjöng "I can jive I can jive" för full hals, så de viftade glatt när vi kom runt skogsdungen. Under det samtalet började molnen dra sig in och vinden tillta en aning. Efter en väldigt trevlig fikapaus fortsatte vi åt olika håll. Ännu lite senare träffade vi på ett gäng på fyra personer som vi stannade till lite kort för att prata med. När vi fortsatte funderade vi på var alla unga tjejer håller hus eftersom vi bara träffat karlar. Slutsatsen blev nog att de helt enkelt är någon annanstans.
Vi fortsatte några kilometer till och kunde snart se den röda Skåristugan bland träden på strandkanten. Det bör nämnas att stugorna här inne inte är öppna för allmänheten utan byggdes för ett tag sedan för vetenskapliga observationer i området. Tyvärr har vi glömt bort av vem och när men det kan ni kolla upp om ni är nyfikna. Några hundra meter från stugan satte vi upp tältet bland träden och påbörjade kvällsbestyren. Än så länge är vi under trädgränsen men när vi lämnar Rapadalen och fortsättet in i Ruohtesvágge hamnar vi ovanför trädgränsen även i dalarna, så att säga. De vi mötte hade alla där har en blåsig natt. Här och nu verkar det dock hålla sig lugn även om molnen lagt sig som ett lock över dalen. Sov gott!
