Denna dag karakteriserades dock av väder, mycket väder. Det var sol ett tag, moln ett tag, snö och blåst en stund och sedan åter sol. Utmärkt dag att öva på att ta av och på skaljackan med andra ord. Men inte gjorde det oss någonting när vi skidade på, tog två flapjackpauser (energikakor) och satte oss för lunch vid en häftig hög med stenblock och utsikt söderut från där vi kom. Vi lyckades dessutom pricka en en period av sol under måltiden.
När vi skulle fara efter lunchen igen började det blåsa och komma snö så på med skaljackan. Vi hann dock inte mer än fem meter innan himlen blev blå igen, det blev vindstilla och solen stekte. Av med jackan. Sedan var det bara att kämpa för att få pulkan att röra på sig i klibbsnön, vilket inte alltid är det lättaste när det samlas en halv kupikmeter snö framför. Men när man väl fått bort det var det fintfint före.
Inte långt efter lunch stötte vi på ett glatt gäng från en friluftsskola i Finland. Lika lättklädda som vi vat de här på en niodagarstur och var just idag ute på en svängom med lätt packning. Tälten hade de lite längre bort. När vi tittade upp lite längre upp på sluttningen såg vi ett annat tält uppsatt med några personer runt omlring, men utom höhåll. Vi pratade en stund och skidade sedan vidare mot dagens uppförsbacke, den som ska ta oss från Rapadalen upp i Rouhtesvágge. Vi tog långa sick-sack svämgar upp till toppen av backen och kunde där ta del av en rätt frän vy över en del av stäckan vi skidat idag. I brist på toppturer blir det nog kanske den bästa överblick av Sarek vi får just denna tur, om än av en liten del.
Precis uppe efter backen finns Skårjabron och en nödtelefon. Den behövde vi inte så vi fortsatte nord-nordväst in i den nya dalen då det åter igen mulnade på, och denna gång ordentligt med tlltagande vind. Vi hann dock se, ganska långt bort, två personer pch en hund skida söderut. De måste ha passerat ovanför oss. Resten av eftermiddagen präglades av skidåkning i mer eller mindre filmjölk men där vi, till skillnad mot Hotagsfjällen, kunde utnyttja stenarna på fjällsluttningarna för att orientera oss genom dalen. Efter några timmar sprack det upp något och vi kunde ana Ruohtesvárásj en bit bort. Eftersom klockan närmade sig sju bestämde vi oss för att slå upp tältet och bygga en ordentlig snövall som skydd mot vinden. Nu sitter vi i tältet, redo att göra oss iordning för natten efter en god middag bestående av korv med pasta och pesto, och trots att det blåser ordentligt ute har vi det lugnt och skönt i tältet tack vare vår fina vall.
