Trots lite mix i rutinerna är i morse var vi effektiva och samspelta. Även om man har sina invanda sysslor så rycker man in och gör det som behöver göras, utan att man behöver be varandra. Det är en härlig känsla att verkligen kunna samarbeta!
Ute var sikten bättre än under gårdagen, men konturer i snön fick man gissa sig till. Med lite extra försiktighet skidade vi åt nordväst och mötte snart en fransyska som var ute på långtur. Hon hade åkt genom Finnmark sedan med båt till Nordkap och därifrån skidat söderut. Hon nämnde att den värsta sträckan hon skidat var Treriksröset-Abisko. Vi hoppas att vi får det bättre! Hon hade inte råd att sova i stugorna, men enligt henne var vindskydden och de obemannade stugorna "free huts", något vi väl inte riktigt håller med om. Fast definitionsmässig är det väl gratis om man struntar i att betala. Vi lämnade henne åt hennes öde och fortsatte. Vi kikade in i renvaktarstugan hon sovit i och fortsatte sedan i både snöfall och en minskande sikt.
I en av alla de sänkor vi skidade genom i denna konturlösa sikt var det lite mer nedför och mycket mer tvärt uppför än vad vi trodde. August for ner och sedan tog det stopp. Om det hade varit en tecknad film hade det blivit ett Augustformat hål i drivan, men eftersom verkligheten är hårdare än fantasin blev det KABRAK och omkull. Liggandes i snön kunde man gissa sig till att något inte stod rätt till, eftersom skidan stod rätt upp med August liggandes ovanpå. Detta var den odramatiska historien om hur August bröt skidan. Som tur var sitter skidspetsen kvar och tillåter skidåkning i enklare terräng. Antingen kan vi lösa det i Ritsem, annars blir det till att skida ända till Abisko innan vi kan ersätta den. Dessutom fanns det ju med i riskanalysen, så vi var förberedda för det! Humöret var därför inte alls så dåligt som man kunde tro när vi satte oss i vindsäcken för lunch efter att August återigen ramlat, denna gång på en liten hängdriva. Lunchen var favoriten Vandrande Jacob!
Turen fortsatte nedför Sjnjuvtjudisjokken där vi hade ett litet äventyr. Vi skulle leta skidspår på Padjelantaleden och stod plötsligt inför en jättebrant strandkant för att komma ner på jokken igen. Efter att som i Mora Träsklåten "Tigerjakt" kommit fram till att vi kan varken gå runt, över eller under den så åkte vi ned för den, med pulkorna skickade i förväg. Snart kom vi fram till den öppna Vuojatädne, där vi fortsatte på sidan av älven. Efter lite bök med vägval hittade vi det spår som vi hört om, som leder över älven till skoterleden. När vi kommit till den var det bara högsta fart till STF Akkastugorna och de pannkakor som Svante just nu steker! Ikväll är det nämligen lyxkväll med älgskav, pannkakor, glas och bestick. Sylten till pannkakorna får bli jordgubbskrämspulver med extra lite vatten.
