Det blåste friskt från nordväst när vi började skida så vi hade vinden i sidan första milen. Men trots det och den lösa snön gick det ganska lätt att skida och fjället är vackert på ett speciellt sätt när det blåser samtidigt som solen ibland pressar sig igenom molnen. Vi passerade samevistet vi såg igår kväll och fortsatte längst leden nordöst till Hukejaurestugan.
Det är alltid kul att komma till STFs fjällstugor för man känner sig alltid väldigt välkommen, så även i detta fall. I Hukejaurestugan bjuds man dessutom inte bara på varm saft av stugvärdarna utan också på hembakat! Vi slog oss ner en stund och fikade innan vi var tvugna att fortsätta för att inte dåsa till fullständigt. Nu väntade en uppförsbacke innan det skulle bära svagt utför en bra bit till Tjäktjavagge. Under själva stigningen både blåste det och snöade men när vi kommit upp spack det upp och blev vindstilla så vi tog lunch och njöt i solen.
Den led vi följde heter Nordkalottleden och stäcker sig närmare 80 mil genom de nordligaste delarna av Sverige, Norge och Finland. En timme eller så efter lunch mötte vi ett glatt gäng norska studenter som var ute på en tiodagarstur från Nikkaluokta till Narvik på deras påsklov. De drog sina pulkor med rep istället för skacklar och menade att det var bättre. Vi får prövade nästa gång helt enkelt. Vi sa hejdå till de två jäntorna och de två guttarna och fortsatte, nu med vinden i ryggen. Leden gick nu österut längst Sälkas branta sydvägg, men nu var sikten ganska begränsad igen så vi såg inte så mycket alls. Till slut tog den lilla dalen vi åkt i slut och vi skulle ta av norrut för att komma till Sälkastugorna. Istället för att följa leden, som viker av söder ut en bit innan den sammanfaller med Kungsleden intill vilken stugorna ligger, följde vi en bäck vidare österut. Den övergick dock i en bäckravin som var lite mäckig att ta sig igenom så vi tog oss lite längre upp för att sedan glida ner den sista biten till Tjäktjajåkka, som vi därefter kunde följa norrut nästan hela väken till Sälkastugorna.
Vid stugorna var det liv och rörelse med hundspann, hundar och tält bakom imponerande snövallar, då viden fortfarande pressade på från nordväst. Vi mötte en tysk utanför stugan som tillsammans med en kompis korsade Skandinavien genom att först skida från Narvik till Nikkaloukta för att sedan paddla därifrån till Kalix, med stopp för lite toppturer kring Kebnekaise. Vi gick in i stugvärdastugan för att säga hej men nästan av ren vana bestämde vi oss för att sova i tält även i natt. Inte förrän tätet var uppe och snövallen byggd insåg vi att vi inte alls har så många stugor kvar att bo. Vi bestämde oss då för att sova i stugor de nätter vi har kvar när det är möjligt. Nu är de dessutom fulla av människor ute på olika äventyr som man mer än gärna pratar med.
Även denna kväll blev det en fin snövall, om än inte lika stor som den igår. Nu ligger vi båda i tältet efter middagen, Svante med bloggtjänst medan August läser boken han fick i Sitasjaurestugorna. Snart är det dock dags för honom att fixa iordning frukosten och annat inför imorgon och sedan dags att sova.
Dagens citat: "Åh, världens bästa ljud" som August utropar när Svante kastar in en chipspåse i tältet.
