Efter frukost på STF Ammarnäs Wärdshus åkte Svante, som monstertejpat sin häl och då tagit slut på all vår skavsårstejp, ner till affären för att köpa ny. Han kom tillbaka med bra och dåliga nyheter. Skavsårtejp var inköpt, men den smaka tejpen, vilket betyder att man måste tejpa fem gånger istället för en för att täcka en häl. Under tiden hade August hittat en address i Jäkkvik dit vi kan skicka pjäxor och nya selar.
Dagen började med några lättare kilometrar längst Vindelälven, för att sedan övergå i brant, smal och gropig uppförsbacke upp mot fjället. På mitten åt vi lunch och ringde runt en massa för att lösa pjäxproblemet. Ingen tur där. Vi försöker som sagt skicka paketet som kom för sent till Hemavan vidare därifrån till Jäkkvik, en plats vi passerar om fem dagar. Posten levererar nämligen inte paket till Jäkkvik och Hemavan har inte bussgods.
Efter ytterligare några tuffa kilometrar, som var färre än vad vi hoppats på, kom vi upp till lättare terräng, men fortfarande uppför. Vi ringde hem för en väderprognos som skulle hjälpa oss fatta beslut om vi skulle tälta nedanför trädgränsen eller uppe på fjället. Vädergubbarna spådde viss vind så vi tänkte slå oss ner bland träden. Men innan vi visst ordet av var vi uppe på fjället och klockan var inte mer än halv fem. Vi mötte två trevliga Ammarnäsbor på skoter som tipsade om bra skydd på fjället och efter en stunds prat gick vi på igen.
Istället för en kort dag med tältning i skogen blev det en lång dag. Vi kom inte fram förrän vid åttatiden, men det var det värt. Fjällen vi skidade över var magiskt vackra, snön låg fin och jämn och ljuset var fantastiskt när solen närmade sig horisonten. Ett av de finaste platser vi passerat faktiskt. Det kändes liksom fridfullt och drt var en ren njutning att skida.
Sista biten ner i nästa dal var en lång men snäll nerförsbacke och vi slog läget bland några träd där vi hoppas kunna komma undan den värsta blåsten om det blir sådan i natt. Nu väntas chili!
Dagens insikt: Livet blir lättare utan skavsår.
