Efter en stund kom vi till en sjö som vi skulle över. Ungefär mitt på sjön börjar Pieljekaise nationalpark där det råder totalt skoterförbud. Trots det kom ett större gäng skotrar farande i full fart i riktning mot oss. De vände dock när de såg att leden på land inte fick köras med skoter och satte istället fart västerut på sjön. Vi stannade och fikade på strandkanten och kunde då bevittna hur skotrarna än en gång kom farande över sjön, denna gång österut. De har tydligen svårt att bestämma sig, tänkte vi.
Som skidåkere var vi dock välkomna in i nationalparken som Kungsleden passerar igenom. Det var en fin nationalpark med inledningsvis vacker fjällbjörkskog där leden slingrade sig fram. Vi fortsatte uppför tills vi kommit till den punkt där det skulle gå nerför mot några små sjöar och kunde där njuta av vyn över Pieljekaisefjället och en god lunch. Friden stördes dock av ljudet av skotrar och snart kom fem stycken - samma skotrar som vi tidigare sett på sjön - farande förbi oss. Det är sant att vissa - exempelvis samer från lokala samebyn, naturbevakare eller liknande - får köra skoter även i nationalparken. Men med tanke på dessa förares tidigare körbeteende, hur de var klädda och hur de körde förbi oss är vi ganska säkra på att de inte alls hade tillstånd att köra där. Vårt fina naturspår hade därmed ersatts av skoterspår och när den inledande känslan av förvåning lagt sig blev vi istället mer och mer irriterade, i synnerhet när vi såg på deras spår hur de åkte. Tyvärr blev det svårare att njuta av den vackra naturen efter det.
En stund efter lunch träffade vi på en annan skidåkare med pulka. Han kom från Malå och skidade Kungsleden mellan Abisko och Ammarnäs. Vi stannade en stund och pratade om våra olika turer ett tag innan vi fortsatte till Pieljekaisestugan en bit högre upp. Väl där bestämde vi oss för att ringa polisen och tala om att det åkt skotrar i Nationalparken, något som kan ge höga böter. När Svante var i telefon med en telefonist från 11414, och väntade på att hon skulle återkomma efter att ha pratat med ledningscentralen, hörde vi igen ljudet av skotrar. Vi sprang ut och precis utanför stugan kom en kvinna. August gick fram till henne och sa "Ni vet väl om att det är nationalpark här och att man inte får åka skoter". Svaret han fick var att de åkt fel och inte sett några skyltar, vilket vi tyckte var konstigt eftersom det är massa skyltar vid alla ingångar till nationalparken. Vi hade dessutom sett dem åka på sjön och vända vid just en sådan skylt. Då kom en man gående från sin skoter lite längre ner. Svante, fortfarande med telefonen vid örat sa "Ni är väl medvetna om att ni inte får köra här" varvid mannen knuffade honom åt sidan med ett "Håll käften". Han verkade väldigt nervös, ropade åt kvinnan att köra och när hon inte gjorde det satte han sig själv på skotern och åkte ner till sin egen. Han anade kanske vad det skulle innebära att bli påkommen med att köra skoter här. August såg ingen registreringsskylt på kvinnans skoter och Svante hann inte ner till mannens innan de for iväg igen. Då hade de två skoteråkarna alltså kört igenom hela nationalparken för att sedan vända om och köra tillbaka. Under tummultet hade samtalet med 11414 brytits så vi ringde upp igen för att uppdatera om vad som hänt.
Var de andra tre skotrarna tagit vägen fick vi svar på strax efter vi lämnat stugan då de kom farande nerför fjället. De tog en omväg runt oss men vi lyckades ändå filma dem. Tyvärr inte ta något registreringsnummer. Den här gången ringde August polisen och fick denna gång prata med ledningacentralen som verkade mer intresserade av tipset än de vi pratat med tidigare.
Fortfarande smått sura på skoteråkarna skidade vi upp på fjället där uppförsbacken snart byttes mot en nerförsbacke. Av åkte stighudarna och iväg for vi. Väl nere i Jäkkvik frågade vi oss fram till Handlarn och vandrarhemmet. Vandrarhemmet, Kyrkans Fjällgård, var fullt eftersom det skulle komma en massa konfirmander, men glädjande nog hade Augusts pjäxor kommit. Hurra! Med de nya pjäxorna skidade vi någon kilometer på isen och satte upp tältet på en udde med fin utsikt mot Pieljekaise. Efter en god middag med lammkorvspesto är nu dags att göra sig iordning för att krypa till kojs, mätta och belåtna.
