söndag 2 mars 2014

Dag åtta: Helags fjällstation - strax öster om Hammaren

Efter ännu en relativt lugn natt i tältet bjöd August på frukost bestående av en blandning av havregryn, solrosfrön, pumpakärnor, torkade vinbär, kokosflingor, blåbärsoppapulver och mjölkpulver. På morgonen blandas detta med kokande vatten, man låter det stå en stund och vips så har man vad vi kallar Kolijoks. Ibland lyxar vi till frukosten och tar en sked jordnötssmör också.

Vi hade bestämt med Svantes föräldrar att mötas imorgon mellan Helags och Sylarnas fjällstation och tog därför en lugn förmiddag på stationen. Idag blåste det rätt rejält vid Helags, och trots att man kunde skymta en del av massivet var toppen gömt bakom en vit ridå. Faktum är att man ska ha ganska mycket tur om man ska kunna se toppen då den ofta ligger dold. Om man väl får chansen att se hela berget i all sin prakt är det ett mycket vackert fjäll. Med sina 1796 möh har vi bestämt fått för oss att det är det Sveriges högsta fjäll söder om polcirkeln och är väl värt att bestiga. Vid klart väder är utsikten magnifik! Synlig från fjällstationen är även Helagsglaciären, Svergies sydligaste faktiskt. Vi får hoppas att fortgarande kommer att finnas kvar att ta del av för framtida generationer. Under de snöfria månaderna bjuder en promenad upp till kanten på glaciären på en fascinerande miljö och naturformatoner som, exempelvis, ett vackert glaciärdelta. Om man ser sig om lite kan man också hitta en rolig formation skapad av människan.

Runt om stationen finns även något annat vackert men desvärre också hotat. I området kring Helags har fjällrävar lyor. På stationen kan man läsa och få berättat om dessa djur, eller kanske följa med ut för att titta på dem. På avstånd givetvis.

Våra nyfunna vänner från gårdagen gav på morgonen av, tre mot Vålåstugorna och en mot Sylarna där han tydligen träffat på Svantes pappa i bastun. Andra trotsade också vinden och snödrevet och ankom till stationen mestadels från Ljungdalen, bland dem Svantes morbrors frus brors fru och hennes son lill-Svante. 

Efter lunch kom vi äntligen iväg igen och skidade nordväst på leden mot Sylarna. Eftersom vinden låg på rätt kraftigt söderifrån blev det utmanande skidåkning. På flacken och utför fick man ordentlig skjuts och kunde glatt glida med fart. Men vinden hade också blåst bort mycket av snön och lämnat kvar is vilket man var tvungen att forcera i uppförsbacke och sidvind för att kunna fara utför över nästa krön. Stundtals raceråkning och stundtals bambi på hal is denna dag med andra ord. Senare på eftermiddagen mojnade vinden något och himlen sprack upp i norr och vi fick det klaraste vädret vi haft sedan turens början, så länge man tittade norrut. Då och då stannade vi till för att bara njuta.

Nu ligget vi i vårt tält på 970 möh och lyssnar på tältet som skakar i vinden. Kan kanske bli läge för öronproppar inatt om vinden fortsätter såhär. God natt!