Vilodagen som vi tog ut här berodde både på en skavsårsblåsa på en häl och ett behov av att vila kroppen för att orka med det vi gör. Men eftersom det var strålande väder dagen efter ankomst passade August på att följa med några ur personalen på topptur. Resultatet blev att han nu vet att hans korta stighudar inte alls är lika effektiva som de stighudar som brukligt används till toppturer och de skidor som är att föredra till sådana utflykter. Men nästan ända upp kom han och ända ner igen, om än inte så vackert vare sig på upp eller nedvägen. Saxning och plogning! Det är funkis, det lutar ju bara lite mer.
Nere på stationen efteråt sorterade vi upp maten i matdepån, och upptäckte att Svantes hemmagjorda bars var både gröna och gula, så de fick åka i komposten. Inköp gjordes i butiken och sedan blev det bastubad. I bastun mötte vi två herrar från Royal Air Force, som var där för att träna 23 andra brittiska soldater. I fjällen alltså, inte i bastun.
Under dagen talade vi även med Niclas, som ska skida vita bandet på 30 dagar, med start den 28/3. Han är receptionsansvarig här på STF Storulvån, och gav oss lite tips och trix inför vårt nästa vägval. Det är nämligen så att rakt norrut i Handöl och Enafors, dit vi tänkt skida, är det barmark. Konstigt men sant. Så nu försöker vi bestämma hur vi ska göra; hoppas på att vi tar oss fram eller byta färdväg?
Efter mycket velande hit och dit bestämde vi oss för att ändå ta vägen rakt norrut, och lösa problemet. Niclas blev lösningen när han nämnde att det fanns två longboards liggande på stationen. Efter lite letande hittade han en och vi bestämde oss för att färdas längs vägen och ha pulkorna på brädan. Fortsattning följer under morgondagen, nu ska vi sova i vårt härliga tält!
