Dagens färd var trevlig och ganska lätt, och med Svantes föräldrars stöd blev det ännu lättare. Vi stannade för lunch i raststugan Spåime, där det finns WiFi och möjlighet att ladda smartfåns. De sista kilometrarna flög vi bokstavligt talat fram över den hårt packade leden. Med en tung pulka bakom sig känner man sig som ett godståg som ingen kan få stopp på, det gäller bara att inte försöka bromsa, då kan det nämligen gå illa. Se till att sikta på fjällets minst ömtåliga föremål och ta fart!
Väl framme på STF Storulvån bjöds vi på fika av Helena och Lennart, Svantes "päron", och August träffade en skolkompis som jobbar i serveringen.
STF Storulvåns fjällstation kan man nog kalla porten till Jämtlandsfjällen, eftersom det är här nästan alla utgår ifrån när de ska tura i området. Det är också/på grund av det den största Fjällstationen i området, och erbjuder allt ifrån inomhusklättring och guidade toppturer till trerätters lyxmiddagar.
Just middagen provade vi (blev bjudna på av tidigare nämnda frukter) och det var fantastiskt gott! Tack till Svantes föräldrar och restaurangpersonalen!
För att vila upp oss ordentligt bodde vi i ett tvåbäddsrum inatt igen. Efter att ha varit ute en vecka blir man extremt såsig av att plötsligt vara inne, så vilan kommer av sig själv och vi sov så gott!
