Innerst ligger en skumgummiring, för att avlasta blåsan.
Efter frukost var det dags att försöka packa pulkorna på longboarden. Precis innan vi började kom bandfotshjulingsföraren förbi och berättade att han hittat den andra longboarden. Så pulkorna kunde få egna hjul båda två! Efter flera försök kom vi fram till det bästa sättet att fästa dem, med en bräda tvärsöver också för att medarna inte skulle glida ner och göra så att allt tippade.
Såhär vackert blev det:
Vi tackar Niclas och alla andra på STF Storulvån för all hjälp och två härliga dagar! Vi kommer besöka er fler gånger.
I det strålande solskenet började vi traska nedför vägen mot Handöl och Enafors. Det kändes väldigt konstigt att vi har två månader kvar och redan går på barmark. Själva promenerandet var också konstigt, pjäxorna är inte helt gjorda för långa promenader. Svante med sin blåsa hade det plötsligt rätt bra, medan August hade både kramp och ont. Vackert var det iallafall.
Vi hade fått en dagsranson från våra nya brittiska RAF-vänner. Där i fanns det ungefär 25 olika spännande maträtter, snacks, smörgås och läskande drycker, med ungefär 2573576532468 olika ingredienser varav hälften E-nummer och största delen av resterande saker var kemisk rappakalja. Men det var väldigt kul att öppna den, som en liten julafton.
Väl nere vid snön norr om Enafors station skickade vi tillbaka brädorna till Storulvån med några som skulle dit, och vi gjorde ett tappert försök att ta oss fram på skidor, men strax blev det uppförsbacke, och med delvis is och delvis gräs som underlag tog vi snart av skidorna och gick igen.
Fram kom vi till slut, efter en dagsetapp på 22 km, varav 1 på skidor.
