Efter att vi tagit ner tältet och packat ihop allt, för första gången på denna tur under stark vind, bar vi oss av på väg mot Sylarnas fjällstation. Efter nårgra km såg vi två prickar långt där framme som mycket riktigt visade sig vara Svantes föräldrar. Det blev ett härligt möta med kramar och leender innan vi tillsammans fortsatte vidare mot Sylarna. På vägen fick Svantes mamma pröva på att dra en pulka, vilken hon gjorde med bravur även i uppförsbackarna. Som brukligt bjöd hon dock också på en vurpa, i hennes fall av den spektakulära anledningen att snön under hennes slidor bestämde sig för att inte längre hålla upp dem.
Den korta biten upp till passet mellan Herrklumpen och Kläppen var otroligt vacker! Blandningen mellan blåst och solsken fick Sylmasivet och omgivande toppar att se magiska ut. Det stannandes ofta för att ta bilder och bara njuta. Väl där väntade en otroligt fin utförslöpa längst med Sylälven ner mot fjällstationen. Den sista biten upp hade Svantes pappa tagit pulkan och dragit iväg utför. Stärkt av det fina vädret, pulkan eller gud vet vad for mannen, som annars är känd för att dra ut svängarna ända till Norge i utförssluttningarna, iväg. Till slut kom Svante ifatt för att ta över den sista biten.
Redan i entrén fick vi ett varmt välkomnande av en hurtig familj med två fjällglada barn som skulle ut på tur. Mamman i familjen hade av en slump hört August prate i Radio Västerbotten och var nu på Sylarnas fjällstation samtidigt som vi. Det var väldigt roligt att folk utanför vår bekantskapskrets visste hade hört talas om oss och om vad vi gjorde. Det gjorde oss riktigt stolta.
Uppblåsheten försvann emellertid ganska fort när vi träffade de andra gästerna på stationen. Just denna dag fanns där, bland annat, en stor brittisk polarfarare med fru och ett gäng norrmän som hade erfarenheter inte bara från Skanderna utan även från att ha korsat Grönland på skidor. Diskussionerna i bastun om erfarenheter, utrustning, OS, mat och annat blev onekligen spännande, väldigt inspirerande och givande. På stationen tvättade vi inte bara oss själva utan även våra kläder och utrustning, vilket var skönt. Efter en vecka i tält blir man lätt lite för varm och slö av att komma in och bo inomhus men det är skönt att kunna torka grejerna, så som sovsäck och tält, ordentligt.
Efter bastun var det dags för middag. Enligt tradition bjöd Svantes föräldrar på "Italiensk buffé" och det blev även glass med Daimkross och fantatiskt goda chokladbollar som Ronja, ett av de fjällglada barnen, bjöd på. Även det enligt rutin glömde Svante att äta eftersom han drogs in i diskussionerna och vi båda var tvunga att svara på svåra frågor om turen. Så småningom kom han dock ikapp och blev mätt.
Efter middagen höll Martin, guide på stationen, en genomgång inför morgondagens topptur upp till Storsylen, 1762 möh, en tur som bjuder på både högalpin känsla och, om vädret är på ens sida, en fantastisk utsikt. Något som är roligt med Sylarna är att det finns något att uppleva för alla. Man kan läsa en bok, sticka eller bara mysa i soffan eller framför brasan, gå på dagsturer in till de otroligt vackra dalarna Slottsdalen och Tempeldalen, ägna sig åt topptursskidåkning eller mer krävande aplina turer så som Syltraversen. Sylarna ingår också i den populära Jämtlandstriangeln. Med början i Storulvån går den via Sylarna till Blåhammaren och sedan tillbaka till Storulvån. Det är en väldigt fin tredagarstur för både erfarna och nybörjare, som är lätttillgänglig tack vare tåg- och bussförbindelser till och från Storulvån.
Nu är det faktiskt ett bra läge att framföra att man inte behöver ta ledigt i två månader och dra en tung pulka efter sig i över hunda mil för att få en fin fjällupplevelse. Ofta finns fjällen närmare än vad man kanske tror. Bara en långhelg iväg från jobbet eller studierna kan göra underverk för välbefinnandet. Då kan ett tips till just studenter, eller personer under 25 generellt, är att bli medlem i STF eftersom man då får boende och frukost för 193 spänn på alla fjällstationer som STF har. Den glada överaskningen fick vi när vi gick just Jämtlandstriangeln tillsammans med våra flickvänner förra våren, så det kan jag varmt rekomendera!
Imorgon bär det av mot Storulvån och vår första matdepå.
