Snart sätter det igång igen, med blötläggning av mat, sätta igång kök och smälta snö/koka vatten.
Mina fötter, eller mer specifikt höger fot, mår inte speciellt bra. Det har gjort ont i ett par dagar, med bättre vissa dagar och sedan blivit sämre igen. Men det känns ändå som att det kommer gå över, vilket är skönt. Annars får jag se över möjligheterna att hitta ett par andra pjäxor. Nedan kan ni se en bild över min utsikt i tältet och platsfördelningen. Svante bor till höger.
Vi vaknade som vanligt av alarmklockan vid 06:30, och Svante sa "Nån borde gå upp nu." och sedan somnade vi direkt igen båda två. Vi kom upp vid 07:15 och värmde vatten på spisen i vandrarhemmets kök, och vi åt det vanliga kolijoxet medans August kikade på Kartex-kartorna som vandrarhemsägaren skrivit ut och Svante läste Hundsport.
Dagens plan var att hitta Nära Dig-butiken här i byn och försöka få tag på kartan Z3, som vi inte hittade under kartinköpsdagen innan vi åkte till Grövelsjön, samt inhandla couscous, nudlar, snacks och en bit korv. Efter det skulle vi äta tidig lunch och sedan börja stigningen mot nordöst från Valsjöbyn upp mot Hotagsfjällen.
Under gårdagen passerade vi en ledskylt med ICA Bensin 2km, vilket vi antog var butiken i byn. Så vi satte en lagom takt och började röra oss ditåt. Dock delade sig leden och den väg vi valde slutade vid en väg. Snart var vi helt vilse. Men som en räddare i nöden mötte vi ett par som förklarade vägen. Tack och lov, för August tålamod med kartan som inte riktigt visar tillräckligt med detaljer inne i samhällen började tryta. Svante har kommit fram till att det är svårast att orientera sig inne i samhällen, då skyltar, detaljer på kartan kartan och mängden vägval sällan hjälper dig att finna rätt väg. Det är betydligt lättare att kunna använda landformationer, sjöar och myrar som vi hela tiden gör, men det är sällan vi passerar så stora samhällen att dessa kan hjälpa oss hitta vägen till affären. Rent tekniskt är det ju sällan man överhuvudtaget hittar myrar inne i samhällen.
Åter till dagen. Till butiken kom vi, och där träffade vi Maggan som arbetar där. Hon hade tyvärr inte kartan, men ett stort utbud av snacks. Svante, som har börjat tycka att vi har för lite snacks under dagarna, lassade upp 15 stycken 200g chokladkakor vid kassan, tillsammans med Daim, gott och blandat och diverse annat. När August stilla påpekade att det bara är tre dagar till nästa butik, i Gäddede, insåg han sitt misstag och la undan ungefär fem stycken. Så nu har vi i alla fall choklad så det räcker tills i övermorgon, då vi hoppas passera Gäddede.
Problemet med kartan kvarstod. Vi fick veta att en bygg och fiskebutik i byn hade den, med de öppnade inte förrän 14:00, vilket var lite för sent för oss. Men Maggan tipsade om att gå dit ändå och knacka runt på de olika dörrarna ifall någon ändå var där och fixade något. Så vi lämnade pulkor och skidor och gick de 500 metrarna dit. Stängt och mörkt var det. Så vi tänkte att det var kört och att vi kanske skulle få klara oss på Kartex-kartan. Men innan vi gick tillbaka till butiken tänkte vi att vi skulle fråga i några av husen om vi kunde få låna en karta eller kanske köpa deras. Så vi knackade på huset brevid.
Han som öppnade visade sig vara ägaren till bygg och fiskebutiken och öppnade den bara för oss, så vi fick vår karta. Svante slängde med en påse Bilar också, som färdkost på vägen tillbaka till mataffären.
I mataffären åt vi lunch tillsammans med Maggan och en delgivningsman från Kronofogden (tänk Magnus Härenstam i Göta Kanal). Vi pratade massor, främst om bygden och sysselsättning här, samt om Vaajma som är ett gränsöverskridande samarbete mellan Hotagen, Frostviken, Røyrvik och Lierne. Dessa områden har inga större (Alla som läser detta måste tänka på att jag trots allt är ett storstadsbarn, hur mycket jag än försöker bli något annat) samhällen och glöms lätt bort, vilket gör att ett samarbete gör dem mer attraktiva både för besökare som de som bor här.
När vi satt där bläddrade vi i Vaajma-tidningar, och plötsligt hittade August en bild på en tjej som gjorde att alla andra tjejer plötsligt blev ointressanta, och han sa "Nu måste jag dumpa min tjej för att kunna bli tillsammans med henne!". Synd om Kattis, tyckte Svante. Men inte är det synd om henne, för det var ju hon som var på bilden!
En stund senare tog vi med oss fyra kilo snacks och våra andra inköp och for upp mot Vinklumpen med stighudarna på. Skidandet gjordes i Aclimas kasslertröjor, eftersom vi fortfarande har lätt snöfall och plusgrader. Vi har kommit fram till att så länge vi inte blir blöta om byxorna (vaxad G-1000 byxa) kan man ha bara kasslerstället på överkroppen. Om man blir blöt om byxorna regnar det för mycket och man behöver skaljackan på sig.
Nu är vi framme, och trots en kort skiddag känns det ändå ganska bra. Allt känns faktiskt ganska bra, trots vissa personliga problem, exempelvis fötter. Man skulle inte haft fötter.
