På sjön satt vi fart norrut med sikte på Ankarede. Återigen otroligt vackert med fjäll på alla sidor och vi pratade med Sef om var vi tyckte det var härligast att skida, om det var på fjället eller på sjön. Vi har ju onekligen skidat på många sjöar på sistone. Ett tråkigt svar kanske är att det är variationen som är härligast. Från de runda kalfjällen i Grövelsjön, till skogen i Rogen, den mer högalpina känslan kring Sylarna och nu fjällsjöarna där man ser upp genom de stora barrskogarna upp mot höga vita fjäll. Att få uppleva allt detta, och att kunna stanna till i samhällen, träffa ortsbefolkningen och prata med samerna, är för mig att få uppleva den svenska fjällkedjan, för den innehåller just allt det. Men jag måste erkänna att jag nog längtar upp till kalfjället igen och att kunna njuta av friheten och vidderna de erbjuder. Sist vi var uppe, i Hotagsfjällen, blev det inte så mycket vyer, och även om vi hade friheten att välja vägar fritt, blev vi aningen begränsade. På så sätt känns det skönt att det är många mil av kalfjäll kvar att utforska.
Den nordöstra delen av Stor-Blåsjön, som vi kom till efter några kilometer, bjöd på minst sagt häftig terräng. Regleringen har, förutom stora isblock, skapat kullar och dalar av is som var perfekta för pulkdrifting och annat skoj. När vi sedan kom till Ankarede tog vi av oss pulkorna och lät August guida oss runt lite snabbt kring kyrkan, husen och kåtorna som låg omkring. Det var här man samlades förr i tiden för att gå i kyrkan, och bodde över för att det låg en bit bort. Nu är det plats för julmarknader och sjudundrande midsommarfiranden där människor kommer från Sveriges alla hörn.
Vi fortsatt en bit på leden åt men vek av norrut över myrarna till sjön Ankarvattnet när leden fortsatte åt nordöst. Ute på sjön blev det en speciell stämmning. På andra sidan sjön ligger familjen Amundsons hus, där August flickvän kommer ifrån. Här ligger också Korallgrottan där August och hans flickvän Kattis guidar i på somrarna, så för August var det lite som att komma hem. För mig och Sef var det spännande att få komma hit, av just av samma anledning. Allt kändes större än vad jag fått för mig när jag tittat på bilder och August berättat, både sjön och omkringliggande fjäll. Det var ganska mäktigt. Samtidigt var det helt tyst förutom våra skidtag och ett lätt snöfall gjorde att det hela kändes lite drömlikt.
Vi vaknade dock abrupt med anledning av den obligatoriska avslutande uppförsbacken för att ta oss till dagens mål. Men som vanligt blev vi rikligt belönande med ett varmt välkomnande och fantastisk mat. Det är ganska bra just nu. Det tror jag August också tyckte för precis innan det var läggdags överraskade Kattis honom genom att komma hem efter fem veckor på Borneo. Imorgon ska vi utforska grottan!
