Förmiddagen ägnades åt inköp av mat inför nästa etapp. Som brukligt hade August hand om den riktiga maten och jag om snacksen. Mohaha! Hemma igen började förberedelserna inför dagens tur upp till, och ner i, Korallgrottan där August och Kattis skulle bjuda mig och Sef på en privatvisning. I strålande sol och i kallsnö for vi iväg med lätta ryggsäckar. Nu snackar vi frihet och möjlighet till rolig skogsskidåkning och vi var alla, inklusive Kattis hund Tindra som drog henne, på sprudlande humör. Vid en punkt kom vi till en grym nerförsbacke där vi åkt en och en. Först åkte Sef som såg tillfälle att hoppa över ett två meter långt gupp, flög lite väl långt och ramlade. Sedan kom jag som när jag fick se Sef ligga i spåret åkte ut i lössnön och gjorde en kullerbytta. Sedan kom August som lyckades hitta en väg mellan mig och Sef innan han också stannade snabbt genom att sätta sig på rumpan. Turen fortsatte och vi kom fram till den stora kratern med ett fruset vattenfall där en av ingångarna in till grottan finns.
Men först var det dags för lunch så vi tog fram Muurikan och lagade wok över elden vid raststugan ett femtital meter bort. Faktiskt första elden på hela turen och något jag längtat efter. Efter en god lunch satte vi på oss overallerena och hjälmarna och tog oss ner mot kratern igen. Det är lite mer spännande att ta sig ner till grottöppningen på vintern än på sommaren. Den branta trappan var helt snötäckt och fungerade istället som rutchkana. Sedan möttes vi av total blankis där man gled neråt och tog tag i stenarna som stack upp genom isen för att stoppa sig själv från att okontrollerbart glida ner i klippan. Sedan var August tvungen att med en sten hacka ett hål i den isrådå som täckte ingången.
Det blev en otroligt häftig grotttur. Krypande, ålande och klättrande tog August och Kattis oss igenom labyrinten av gångar på flera olika nivåer, men som bara var en bråkdel av de 6 km som hitills har blivit utforskat. De visade och berättade om det enda levande man kan hitta i grottan, ett svampmycel, och stalaktiter, som är ena långsama skapelser då de tar ca 1000 år på sig att växa 1 cm. Vi såg också de kalkformationer som ser ut som koraller och således gett namn åt grottan, liksom fantastiska isformationer innan vi var tvugna att ta oss tillbaka för att hinna hem till middagen.
Den fyra kilometer långa turen tillbaka i slymmningen blev minst lika rolig som ditvägen. Sef med mig ut på lite lössnöåkning i skogen innan vi kom ut på myren och kunde njuta av när solen gick ner bakom fjällen. Det skulle inte vara dumt att ta med sig telemarksskidorna och tillhörande stidhudar hit för vad vi tror skulle bli riktigt bra skogsskidåkning.
När vi kom hem igen bjöds vi åter igen på fantastisk mat med älgstek och rotfruktsgratäng. Sef, som inte äter kött, fick nöja sig med egenfångad röding och öring från sjösrna. Stackare. Som tur är fanns det plats i efterättsmagen för desserten innan vi, helt utlagna, kröp till kojs. Det var en fantastisk dag som helt klart väger över att vi nu blivit omkörda av andra fjällfarare på väg till Treriksröset.
