söndag 23 mars 2014

Dag trettioett: Skårnja - tre km nordost om Raukasjö, 19 km

Dagen började med sol men redan efter en kvart började det snöa igen. Vi fortsatte att pulsa i snö i någon km tills vid kom till Skårnja och ledkorsningen. Där mötte vi Kattis pappa på skoter. Vilken underbar syn! Han hade också med sig tunnbrödmackor som Kattis mamma hade gjort åt oss och rökt älghjärta. Gissa om vi blev glatt överraskade! Men det allra bästa var ändå att vi nu kunde skida i skoterspåret fram till Raukasjö, och kunna komma framåt igen.

När vi kom ut i skoterspåret var det som om vi spänt upp en fjäder under gårdagen som idag bara fjongade iväg. Hej var det gick! Vi tämligen flög fram i det breda hårda spåret. Dessutom slutade det snöa och solen kom fram, men bara så länge man hade skaljackan på sig. När man tog av sig den kom snön och blåsten tillbaka så det var bäst att behålla den på. 

Vi brände på till Lill-Raukasjön och mötte några isfiskare med skoter, fortsatte på sjön en bit och sedan tillbaka upp på leden. Nysnö må vara jobbigt att dra pulkor igenom men det är otroligt vackert när det täcker myren, träden och fjällen. Vi passade på att njuta.

Ganska snart var vi ute på Raukasjön och kunde se de röda stugorna några kilometer bort. Innan vi visste ordet av var vi där och hade då skidat 15 km på tre timmar. Nästan dubbelt så långt som under hela gårdagen. Det kändes riktigt gött!

Vi firade med varsin våffla i våffelstugan som hade ett helt fantastiskt läge. Utsikten var magnifik och måste upplevas om man någon gång är i krokarna. Vi visste inte riktigt att det fanns ett sådant fint ställe där men det visste desto fler skoteråkare som rör sig i massor här mellan Klimpfjäll och Borgafjäll, men också från Stor-Blåsjön och Ankarvattnet. När vi ätit upp våra superfrasiga våfflor med hjortronsylt och grädde kom August på att han skulle äta en åt Kattis också så vi tog in var sin till.

Inne i stugan pratades det och och var allmänt trevligt, och när August nämnde att pjäxorna gått sönder (något som skedde igår när man var tvungen att lyfta tre kilo snö med skidan i varje steg) blev det fullt pådrag. Det letades upp nummer till uthyrningar i Borgafjäll och samtidigt fick vi sms av Kattis mor Anita med ännu ett nummer till pjäxuthyrare i Borga. Anitas nummer gav utdelning och snart var ett par pjäxor i storlek 43 undanlagda. Nu var det bara ett problem kvar, HUR får August fatt i dem?! Efter samtal till hotellet i Borgafjäll blev även matgäster på Raukasjö inblandade och de lyckades ordna så att pjäxorna kördes till Storjola där Tommy, ägaren till Raukasjö, precis skulle åka och hämta en skoter. Så vi behövde bara fika i 45 minuter till och sedan kom pjäxorna! De satt väl sådär, men med tejpning och lite underhåll är de värdiga ersättare fram till Hemavan. 

Hur pjäxorna än passade är det fantastiskt hur problemet löstes! Alla hjälper till, och även om man aldrig träffats förut är det självklart att man ordnar och fixar tills problemet är löst. Det händer inte i Stockholm det. Tack till alla fantastiska som hjälper oss på vägen! 

Med nya (för August) pjäxor satte vi fart upp mot fjället. Vi fick en underbar solnedgång i minusgrader och vindstilla. Vi båda två blev alldeles hänförda, stannade upp och i samförstånd tittade vi på varandra och sa "om resten av turen är som det är just nu, då blir det ganska härligt ändå".