Ute i köket var äggen på full fräs och det var bara sätta sig ned och bli serverad. Till frukosten läste vi årspärmar med Turist, Svenska Turistföreningens medlemstidning. Just dessa var år 1991 och 1993. Det är intressant hur reklam har förändrats. Nu är det en stor bild med ett namn och en slogan, som förmedlar en känsla. Då var det en liten bild, massa text med fakta och en postorderlapp, som man skulle skicka för att antingen köpa, anmäla intresse eller få veta mer. Internet har nog gjort mycket för att det sistnämnda skulle försvinna. Detsamma kan kanske sägas om kontaktannonser för resekompisar som tyckte var väldigt underhållande. Tillbaka med sånt tycker vi!
När frukosten var uppäten tog vi oss i kragen och började fixa. August försökte limma sin skida med glasfiberspackel och Svante dammsög rummet. När det var klart skulle vi åka, men när pjäxorna skulle snöras upptäckte Svante att hans skosnöre åkt ur en av läderöglorna. Det tog 30 minuter att få tillbaka. Äntligen klara att åka!
Första biten var på en väg, uppför i 3 km, där vi blev omkörda av skoter på skoter. Det var helt vindstilla, så avgaserna låg kvar länge och gjorde skidandet rent hälsovådligt. Väl uppe på krönet ställde August den vanliga frågan efter en lång tystnad, "Vad tänker du på?". Det är väldig kul att inse att hjärnan gått på högvarv under skidåkningen, och att man exempelvis planerat sommarens träning, kost och aktiviteter under en lång uppförsbacke.
Idag var en sån där skida-på-dag, med varken bra eller dåligt väder, och kilometrarna bara rann iväg med bara ett par pauser. När vi började diskutera vad man skulle göra om man råkade kopiera sig själv gick det ännu fortare. I ett huj var vi framme vid STF Sitasjaurestugorna där vi träffade stugvärden Agneta. Hon bjöd på varm saft och hade vi kommit lite senare hade hon haft nybakade bullar åt oss. Vi pratade om allt från Leukoplast till STF, och när vi gick hade August fått en bok till inblåsta dagar och vi båda hade nyfyllda vattenflaskor.
Nu hade det börjat blåsa, och Agneta varnade för hård vind. Turen gick nu uppför, under en kraftledning och upp på kalfjället. Där uppe blåste det lite mer, och den sporadiskt markerade leden var ibland lite svår att följa. Men till slut kom vi fram och såg samevistet, och då kände vi att nu blir det stopp.
Vi säger bara en sak: Bygga är kul! Efter en timme stod lägret klart med vår mest spektakulära snövall hittills. Tips till vallbyggaren: använd (stora) snöblock, och bygg ordentligt så det inte rasar.
Nu har vi ätit den dagliga chipspåsen och middag som bestod av kyckling, fetaost och massa couscous med pesto. Snart läggdags, TJOHO!!
