På morgonen observerade August att Svantes sovsäck precis som vanligt var lite torrare, men utan någon ledtråd idag heller. Efter att ha ätit kolijox i vad vi nu beskriver som "alldeles lagom mycket fislukt" packades allt ihop och August satte på sig nya, torra pjäxor. Här var nu Svantes saker lite blötare för en gångs skull, och han hann bli lite kall om fötterna innan vi skidade iväg. Igår hade vi glömt hämta vår beställda skavsårstejp på Handlarn i Jäckvik, men efter ett snabbt samtal fick vi veta att den inte kommit och inte heller skulle komma, så tji fick vi och så satte vi av över isen mot Nammatsholmen och norra ändan av sjön. Där sattes stighudarna på och vi började i maklig takt röra oss uppför sluttningen. Svante provade idag en ny taktik i uppförsbackarna, eftersom han vanligtvis blir väldigt svettig när han bränner på upp för backarna så att de ska ta slut fortast möjligt. Idag gick han bakom August, som med sina korta stighudar får kämpa desto mer i backarna, speciellt där det är skoterguppigt, så att fästzonen inte alltid ligger mot snön. Taktiken fungerade, så August har hela dagen idag haft och kommer kanske under resten av turen ha en Svante flåsande i hälarna så fort det blir uppför. Allt för att det ska bli avslappnat och härligt för August.
Uppe på "toppen" blev det lunch, bestående av ljummen korvsallad, jippie! Något som däremot var roligt var att det nu vankades en nedförsbacke, och sedan vi var i Hemavan vet vi Hannibals knep för att få till det rätta gunget i åkningen, nämligen låten "Like a Freight Train, Baby" (stavning?). Godståg är vi verkligen! För er som undrar är Hannibal vår lärare från Fjäll och vildmarksledarlinjen på Malungs Folkhögskola. Han åker alltid skidor med ett härligt gung i kroppen.
Nere vid sjön hittade vi en kåsa som fångades in och bärs med till närmaste sopkorg. Eller om vi hittar någon som vill ha den. Över sjön kom vi till slut, och August skrämde livet ur Svante när han gömt sig i en gammal lada vid bortre stranden. De nya pjäxorna skavde lite så smaltejpen åkte fram.
Kort därefter mötte vi tre killar på skidor som var på väg åt andra hållet. En hade hannibalmössa så August vinkade extra energiskt när han såg dem. När vi möttes kollade en av dem konstigt på sin ena skida, och när han lyfte på foten var bindningen lös. Dåligt tajming, tyckte vi. Men när vi fick veta att de inte hade extra skruvar för att ersätta de som var av tyckte vi att det var en betydligt bättre för att inte säga supermegaotrolig tajming. Vi har nämligen med oss en extra BC-bindning med skruvar ifall Svantes skulle gå sönder. Så där stod vi, med tre av de tio skidåkare som vi mött på vägen, och deras bindning gick sönder när vi möttes, och vi hade exakt de skruvar som de behövde. Så bindningen sattes direkt fast i nya hål i skidan. Om vi räknar på sannolikheten för detta blir vi nästan lite rädda. Vi är nu helt övertygade om att Svante kommer behöva extra skruvar innan turen är över, bara för att. Men det är, som vi brukar säga, FramtidsSvantes och FramtidsAugusts problem. Vi fick iallafall godis och Schweizisk choklad som tack, så just nu är vi väldigt glada för bytet. Win-win situation. När vi sedan, alla med hela skidor, åkte åt olika håll var det lite svårt att förstå vad som hänt.
Jag glömde förklara vilka de var och vad de gjorde! Det var två svenska killar och en rolig fransman som spelade in en dokumentär om svenska fjällen. Som vi förstod det får man följa någon som aldrig tidigare ägnat sig åt friluftsliv skida Kungsleden, med alla lärdomar, upplevelser och ävertyr man får på vägen. Precis som vi ville de visa att man inte behöver åka runt jorden för att få ditt äventyr och uppleva riktig vildmark. Det ska bli väldigt spännande att se filmen i höst!
Om ni vill veta mer om dem så kika in på deras hemsida www.expeditionsweden.com.
När vi skijlts åt var det inte långt kvar till kvällen, så vi fortsatte några kilometer och slog oss ner på en ö i sjön Gåbdåk. Nu ska vi efter älgskav med ris festa loss på efterrätten som den rolige fransmannen med nylagad skida står för!
Epilog: Redan vid halv nio på kvällen var vi färdigätna, termosar och vattenflaskor fyllda och frukosten förberedd i för morgondagen. Pjäxorna är isfria, strumpor, handskar, sovsäck, liggunderlag, ja till och med innertältet är torrt. Vi själva är torra, mätta och varma när vi nu granskar kartan i skenet av stearinljuset och ser att vi kommer skida sträckan Ammarnäs-Kvikkjokk flera dagar snabbare än planerat. Någonting är lurt.
